ingen läser min blogg

jag fastnade i en tanke nu, om kärlek har ett slut , varför finns den då? det är ju så underbart..

jag saknar er, varför försvan ni?

varför dör man?

jag vill inte..

jag orkar inte..

mina tankar betyder massor!

jag betyder inget!

varför ska det vara såhär?

fan fan fan..

mylifesucks!

det är bara du som får mig att må bra,

jag lovar <3

jag älskar dig min älskling.

du är allt hjärtat!

vad betyder något? jag menar tex killar?

allt har ett slut o slut leder till tårarna..

o livet? vad har det är någon mening?

jag orkar fan inte men snart.

ni säger att allt ska ordna sif, men va fan ? allt kommer ju tillbaka igen o igen..

jag försöker vara glad men allt krossas..

det kanske vore bäst o bara försvinna?

snälla kan ngåon få bort det som gör mig ledsen?

det gör mig starkare ch må så här, men de där tankarna..?

det gör mig ångestfull o allt viker sig.

det är ensamt o sitta själv hemma och lyssna på RMK..

jag kan klara mig själv?

eller hur?

men jag får knivar i hjärtat när jag tänker på hur jag spenderade sexan,

jag gick själv varje dag.. vandrade igenom skolan,

hoppades o bad om att jag skulle gå rätt väg

inget hände, jag ville ta livet om mig, elr 'försvinna bort'.

det svider om mig när jag sitter här o skrivet.

äkta vänskap har jag men dem bor inte här.

som tur är har min bästavän flyttat till mig nu <3

man får inget tillbaka av dem som säger att de är mina bästa vänner, i skolan.

tänk alla gånger jag trott jag kunde lite på dem..

jag minns en dag i 6:an efter idrotten bytta jag om med b:arna ( jag går i C )

mina kompisar går där..

o en som kallade mig 'bästa vän' ropade på mig i korridåren, jag sprang ut..

där stod ett par killar i 6:an från olika klassen, jag hade bara handduk på mig..

'hon'drog av den..

en ängel från B-klassen hjälpte mig, så jag visade inte något..

men tanken bakom henne som gjorde det..

tack.

jag har en pojkvän, som är helt underbar.

jag älskar han överallt annat, men det är ett problem..

han blir avundjuk väldigt lätt.

det täcker att jag pratar om killar , som är mina vänner, men allt blir bara konstigt o han blir sur.. jag älskar mina killar i klass tex, de är så snälla!

bara vänner, så äre! o min kille, han är äkta.

äkta,äkta,äkta.. det förbli sann.

helt sjukt.

har ni någon gång kännt att allt är meningslöst?

man vet liksom inte vad livet går ut på..

är det kärlek? vänskap? elr intressen? kanske att jobba med det man vill? jag har ingen aning, kommer aldrig o får veta på det.

ångest.

hej. jag har antagligen inga besökare än.

men kommentera mycket så ska jag försökta lägga så mycket jag kan!